Igår hade vi så mysigt besök här: ena dottern med familj! Kul att få vara morfar och mormor för en liten stund! Vi fick två så bra frågor från måg och dotter som vi tänkte dela med oss av i liten reflektion här.

Barnbarn <3

Första frågan var vad vi saknade?
För mig så är det enda jag känner längtan efter så är det en kamin eller öppen spis att tända när det är lite småkallt och rått. Det hade vi i huset.. (Maken säger att vi har ju ett usb-minne med film av sprakande brasa som vi kan se på tv-n.. Då säger jag att nästa gång han är sugen på glass kan jag ta fram ett glasslock han kan lukta och titta på…)
För maken är det ett garage/verkstad som önskas. Så på sikt kommer vi nog få ihop detta någonstans. 🙂 Annars är det nog inget vi saknar. Detta är ju ett noga genomtänkt val. För oss är hemma där vi båda sover. Hemma är en känsla inte plats.

Andra frågan var om vi aldrig blir osams när vi bor ihop på sådan liten yta?
Hm..inte gräl och osams.. nä. Visst finns dagar med irritation men vi har lärt oss av livet att det ligger hos oss själva. Vi har lärt oss att sätta ord på vad vi känner och även kunna lyssna utan att ta det personligt. Vi pratar innan det blir en explosion, som det hos oss båda kanske kunde bli förr. (Här finns ju heller inga dörrar att slå i…  😆  ) Vi kan båda ta ett steg tillbaka i tanken och känslan och få överblick över situationen och se lösning lättare nu.
Vi lägger inte så mycket vikt vid småsaker utan ser till vad är det viktigaste i det här? Ursprunget till en osämja handlar ju ofta om vem som har rätt och vem har fel? När båda kanske har rätt eller fel? Vad vinner jag på den här matchen? Är det värt det? Risken i osämja är ju annars att man kanske förlorar mer än man vinner.
Man behöver kunna prata om allt, kunna skratta ihop och kunna tjura ihop. Man behöver också tala om vad man önskar för den andre kan inte gissa. Känner jag mig irriterad men inte vet varför säger vi det med. Då sätter vi oss med en kopp te/kaffe och pratar och så känns det alltid bättre. Man behöver både kunna tala om sig själv men också lyssna till den andre.  Du har själv ansvar för ditt liv.
Vi har i våra vigselringar vårat motto ingraverat:

”då så”

/M